Solexponerade åsmiljöer

Solexponerade åsmiljöer har vanligtvis glesa trädbestånd. Detta innebär att de får mycket ljus och att exponeringen består, vilket är nödvändigt många av de arter som lever i dessa livsmiljöer. Marken är ofta fläckvis öppen och sandig. 

Solexponerade miljöer som är värdefulla med tanke på de arter som förutom på åssluttningar även finns på sandiga åsmoar, i dynskogar, vid sandstränder och även på öppna platser som uppstått på åsområden till följd av mänsklig verksamhet. Solexponeringen är som kraftigast på branta åssluttningar som vetter mot sydost–väst. 

Bevarandet av de solexponerade miljöerna kräver upprepade naturvårdsåtgärder, såsom gallring i trädbeståndet och exponering av markytan. Hyggesbränning är också lämplig som vård av solexponerade miljöer.

Solexponerade åsar som är lämpliga som METSO-objekt

• Solexponerade sluttningar och sandiga åsmoar som har ett glest trädbestånd med luckor
• Objekt som är viktiga för det karaktäristiska artbeståndet i solexponerade områden

Solexponerade åsar som är lämpliga som naturvårdsobjekt i METSO

• Solexponerade miljöer där skogen har vuxit igen 

Förekomst

Solexponerade åsmiljöer finns i hela landet. En del av objekten är små. Betydande solexponerade miljöer som består av åssluttningar eller sandiga åsmoar finns särskilt på Salpausselkä och på de stora längsgående åsarna i Tavastland. På åsöar, på dyner och i dynskogar vid kusten och i inlandet samt på sandstränder förekommer det också solexponerade miljöer.