Hassellunden i Kuuslahti är S:t Karins stads dolda skogsskatt
Hassellunden i Kuuslahti blev ett naturskyddsområde med finansiering från METSO-programmet 2021. Genom detta beslut tryggades den biologiska mångfalden i fråga om såväl lundarna som moskogen och den skogbevuxna klippan, branten och blockfältet. © Anni Himberg
Vägen på Kustö blir smalare och slingrar sig mot Kuuslahti strand i S:t Karins. Här finns ett av stadens METSO-objekt som anses vara unikt för området.
"Det här är en ren hassellund och de hasselbuskar som växer här är stora. Även om man inte är särskilt naturorienterad lägger man nog märke till denna specialitet”, konstaterar grönområdeschef Terho Marttila och miljöbiolog Emmi Ikäheimo vid S:t Karins stad.
Med hasselbuskage avses ett område som bildats naturligt där det växer minst två meter höga eller breda hasselbuskar i enhetliga eller närliggande grupper, minst 20 individer per hektar.
Hassellunden i Kuuslahti omfattar 5,4 hektar och ligger i närheten av ett bostadsområde och en motionsbana. Den egentliga hassellunden ligger i områdets norra del, nedanför ett område med klippor och branter. På norra och västra sidan finns också rikligt med lövträd, såsom aspar, vårtbjörkar, ekar och skogslindar. I det branta klippområdet växer i huvudsak gamla granar och tallar med sköldbark eftersom trädbeståndet är i naturtillstånd.
”Ungefär hälften av lundområdet har skötts genom skötselavverkning i något skede innan naturskyddsområdet inrättades. Man har avlägsnat gran för att främja hasselns tillväxt. Detta måste man göra även i fortsättningen, eftersom förgraningen hela tiden framskrider. Ännu har man inte utarbetat en skötselplan för området och ett annat alternativ skulle vara att ansöka om undantag från naturskyddsbestämmelserna”, berättar Ikäheimo och Marttila.
Hassellunden är lättframkomlig och iögonfallande prydlig, eftersom det saknas död ved.
”Den döda veden har inte lämnats kvar när man senast har vidtagit skötselåtgärder. Det måste man fästa uppmärksamhet vid i fortsättningen", tillägger Marttila.
Tack vare hasselbuskarna är den höstliga lunden fortfarande grön, men så här års är det onödigt att bland bladen försöka hitta till exempel gökärt som växer där. Marttila undersöker de murkna hasselbuskstammarna i hopp om att hitta en hasselticka. Någon ticka hittar han inte, men i området har man också påträffat en annan specialitet.
”Här har man gjort observationer av den nära hotade arktiska savblomflugan för knappt 20 år sedan”, berättar Ikäheimo.
S:t Karins stads miljöbiolog Emmi Ikäheimo och grönområdeschef Terho Marttila anser att hassellunden i Kuuslahti är ett unikt objekt. ”Fler lika stora hassellundar finns inte i vårt område.” © Anni Himberg
S:t Karins stad har fyra skyddade områden inom METSO-programmet
För hassellunden i Kuuslahti började resan mot att bli ett METSO-objekt 2021, när staden tillsammans med skogssektionen vid Egentliga Finlands naturskyddsdistrikt lät göra en utredning om stadens METSO-dugliga skogar. Senare samma år lämnade NTM-centralen i Egentliga Finland på stadens initiativ anbud för fem nya METSO-objekt. Av dessa skyddades fyra objekt, men ett som något annat än ett METSO-objekt. I juni 2021 ansökte staden om att ett naturskyddsområde skulle inrättas vid objektet i Kuuslahti.
Utöver hassellunden i Kuuslahti har staden tre andra METSO-objekt: Linnavuori naturskyddsområde som inrättades 2015 samt Hovilaskogens naturskyddsområde och S:t Karins arvsskogs naturskyddsområde som inrättades 2021. Objekten har mycket viktiga naturskyddsvärden och betydande livsmiljöer samt förekomster av hotade arter. Staden kartlägger som bäst METSO-värdena för flera skogsskiften som används för skogsbruk. Det finns sammanlagt 419 hektar skogsskiften som ska kartläggas.
"Vi utreder objektens naturvärden så att de kan beaktas i skogsvården. I S:t Karins har det gjorts mycket skyddsarbete under de senaste 15 åren och vi har sammanlagt cirka 87 hektar skyddade skogsobjekt”, berättar Ikäheimo och Marttila.
När en stad eller en kommun skyddar sin skog som ett METSO-objekt är även processen annorlunda än med en privat skogsägare. "En privatperson får en större ersättning för skyddet. Staden eller kommunen skulle inte heller göra ekonomisk vinst av ekonomiskog, utan av planläggning. Planläggningens kraft är stark", säger Marttila. © Anni Himberg
Text: Anni Himberg