METSO erbjöd en möjlighet att skydda värdefull skog
Skogsägaren Satu Pyörälä från Jorois har ingått två METSO-skyddsavtal som innebär att områden som varit viktiga sedan barndomen bevaras även i framtiden. Skogarna är viktiga för hela familjen, där följer man med livet i naturen, plockar bär och svampar och jagar även hare. Nedan berättar hon om sitt skyddsområde och hur beslutet om skydd föddes.
Satu på sin favoritplats i Helakivi lund. © Riikka Salomaa
Helakivi lunds naturskyddsområde inrättades 2009 på Joroisniemi gårds marker som jag äger. Vi fick ett område på lite över 8 hektar skyddat som en del av METSO-programmet och 2016 utvidgades området till att omfatta även Kopurinniemi vid stranden av Joroisselkä. Områdets namn är nu Kopurinniemi-Helakivi naturskyddsområde och dess areal är drygt 15 hektar.
METSO-programmet erbjöd en utmärkt möjlighet att skydda skogen, dessutom mot en ersättning som enligt min åsikt var mycket rimlig. Helakiviområdet är till sin typ nästan helt och hållet frodigt lundområde och gränsar till Lamminpohja Natura-område. Markbottnen är mycket frodig, största delen av objektet består av lund med harsyra och stenbär och området nära stranden, som övergår i ett kärr, består närmast av lund med högväxta gräs. I strandskogen finns en grupp stora flyttblock och i den västra änden syns fortfarande urgamla tegdiken som en gång i tiden grävts ut mot åstranden. I närheten av området finns gamla lergravar där det växer kalla, kaveldun och andra våtmarksväxter.
Helakivi lundområde har varit kärt för mig ända sedan barndomen. Där plockade vi svamp och gjorde utflykter till de stora flyttblocken. I björkdungarna växte riskor och kantareller som vi plockade. På strandområdet fanns det ännu på 50-talet ett kvigbete och där tittade vi på djuren. När betesgången upphörde avverkades största delen av de större träden i området och områdets karaktär förändrades när granarna planterades. I mitten av området finns det lyckligtvis ännu ursprunglig skog, där det växer stora, gamla granar, aspar, rönnar och enorma alar. Även den odlade granskogen är redan stor, på dess jämna mossbotten är det bra att gå och den åldras ju också hela tiden. Här och där finns lövträdskluster som småningom blir fler, när granarna faller eller murknar.
Flyttblock i Helakivi lund. © Satu Pyörälä
På det andra METSO-området i Kopurinniemi, vid stranden av Joroisselkä, finns en avlång kulle med en gammal byggnadsplats. Där kan man fortfarande se den stora byggnadens stenfot och spår av den tidigare gårdsplanen, rönnar och vinbärsbuskar. I strandskogen finns stora tallar, granar, alar och klibbalar, längre bort finns björkdungar som delvis är gamla, delvis planterade. På sommaren betar får på udden. Området är en gammal kohage och fåren restaurerar terrängen i god takt.
Strandskog i Kopurinniemi. © Satu Pyörälä
Skogen är viktig för mig, liksom för hela min familj. Jag måste dit och jag går med hunden i skogen varje dag. Också resten av familjen vandrar i skogen och betraktar livet i naturen, på hösten plockar vi bär och svamp och själv jagar jag också hare. Därför var det viktigt att spara dessa fina områden intill gården till kommande generationer. Sedan den gamla skogslagen upphävdes har man även i övrigt övergått till kontinuerlig odling i mina skogar. Jag anser att det är kortsiktigt att odla skogar bara som träåkrar och att den policyns tid borde vara förbi. Arternas försvinnande är på en alarmerande nivå, för fåglarnas del märker man det också själv när man rör sig i naturen. Äldre skogar som fortfarande finns kvar bör behandlas varsamt och de bästa objekten bör skyddas, vilket METSO-programmet ger möjligheter till. Faktum är att man på grund av markbearbetningen och riset i de nuvarande ekonomiskogarna i värsta fall inte ens kan ta sig fram, för att inte tala om att idka mångbruk av skogen.
När man bekantar sig med riktig skog blir den en enorm kraftkälla och en plats där man kan finna lugn och ro. Lyckligtvis finns det skyddade skogar som ger djurlivet en skyddad plats och där människan ännu kan få uppleva skogens stämning. För min egen lilla del var skyddet av dessa skogar en viktig fråga och hela familjen är nöjd med det. Av gårdens skogar är nu cirka 15 procent skyddad skog.
Text: Satu Pyörälä
Med hunden i Kopurinniemi. © Satu Pyörälä