Landhöjningen leder till att trädslagsfördelningen samt bottenvegetationen och växtplatstyperna i skogarna förändras kraftigt med tidens gång. Till mångfaldsobjekten i skogarna på landhöjningskusten hör skogarnas och torvmarkernas olika successionsserier, flader och glosjöar med närliggande skog, strandängar och mader samt trädbevuxna vårdbiotoper.
De helheter som skogarna och torvmarkerna bildar är viktiga med tanke på mångfalden. Enhetliga successionsserier och områden som innehåller olika livsmiljöer är de viktigaste METSO objekten.
Skogar vid landhöjningskusten som är lämpliga som METSO-objekt
Successionsserier i skogar och torvmarker samt områden med olika livsmiljöer på landhöjningskusten
Löv- och barrskogar i naturliknande tillstånd vid kusten och på öar
Enstaka livsmiljöer som hör till successionsserier i skogar och torvmarker
Strandsumpskogar och mader i naturliknande tillstånd invid flader och glosjöar.
Skogar vid landhöjningskusten som är lämpliga som naturvårdsobjekt i METSO
Trädbevuxna vårdbiotoper med angränsande strandängar
Skogar och torvmarker med försämrat naturtillstånd, men där vattenhushållningen kan restaureras.
Förekomst
Landhöjningen påverkar skogarnas och torvmarkernas struktur ända ner till Skärgårdshavet och Finska viken. Mest representativ är naturen på landhöjningskusten vid Bottenviken och Kvarken, där det finns successionsserier av livsmiljöer i skog och torvmark som är särskilt eftertraktade i METSO-handlingsplanen. Enstaka skogar och torvmarker som är lämpliga för handlingsplanen och som påvisar olika utvecklingsfaser för landhöjningen förekommer från Finska viken till Bottenviken.