Livsmiljöer med skogar på kalkberg och ultrabasisk mark

© Kimmo Syrjänen

Skogar på kalkklippor och ultrabasiska marker är mycket sällsynta i vårt land och många av objekten är naturligt små till storleken. De olika arterna av specialtyp på dessa berg skiljer sig från arterna på andra berg och i andra skogar. Det kan vara svårt för en lekman att identifiera objekt på kalkklippor och i ultrabasiska marker.

Den låga surhetsgraden i marken på kalkberg gör områdena näringsrika, och därför förekommer det ofta en mångfald av olika arter av organismer. En betydande del av växttäcket på kalkberg och kalkblocksområden består av så kallade kalkkrävande och kalkgynnade arter. På kalkberg förekommer öppna och ljusa livsmiljöer såsom bergsängar och olika trädbevuxna livsmiljöer, till exempel torra och friska lundar. Också skuggiga barrskogar med slutet krontak och fuktiga klippytor är livsmiljöer för vegetation som trivs på kalkberg. 

Ultrabasiska berg, främst så kallade serpentinitberg, är platser med avvikande näringsbalans. De har ofta sparsam vegetation och vanligen arter som tydligt avviker från sin omgivning. Även trädbeståndet på ultrabasiska klippor är ofta klenvuxet.

Skogar på kalkberg och ultrabasisk mark som är lämpliga som METSO-objekt

  • Trädbevuxna och öppna livsmiljöer på kalkberg och kalkblocksområden där det finns kalkkrävande eller kalkgynnade arter
  • Kalkpåverkade lundar och moskogar i kalkområden samt närliggande våtmarker
  • Ultrabasiska serpentinitberg, moar, blockfält och grusbäddar av serpentinit samt övriga närliggande livsmiljöer med artbestånd typiska för ultrabasiska områden

Skogar på kalkberg som är lämpliga som naturvårdsobjekt i METSO

  • Livsmiljöer i kalkområden och ultrabasiska marker som människan har förändrat eller som har växt igen.

Förekomst

Kalksten förekommer ställvis i hela landet, men de största förekomstområdena är koncentrerade till sydvästra Finland, norra Savolax, norra Karelen, trakterna kring Kiminge i norra Österbotten, kedjan av skogsfjäll i Kajanaland, trakterna kring Torneå och Tervola (den så kallade ”lapska triangeln”), norra Kuusamo, Kittilä samt trakterna kring Pelkosenniemi och Salla.

Ultrabasiska serpentinitberg är mycket sällsynta. Objekten förekommer mest i östra Finland och mellersta Lappland.

© Tytti Kontula