Stenålderns arv och naturskydd möts i Suomusjärvi

78-årige Jarmo Auvinen tog över gården som minderårig, vid 21 års ålder. Han känner gårdens historia och marker som sin egen ficka. Nu njuter han av pensionen, och sonen Juha Auvinen leder den gamla släktgården. © Anni Himberg

När människor under den tidiga stenåldern fiskade i Suomusjärvi i Salo, kunde de inte ana att deras lägerplats 8 500–6 200 år senare skulle vara skyddad enligt lag. I århundraden har ägarna till gården Mikkelin tila brukat marker där kulturhistoria vilar under jorden. Den pensionerade gårdsägaren, 78-årige Jarmo Auvinen, är van vid att lagen om fornminnen och naturvårdslagen styr hur gården får användas. För Auvinen är skyddet inget självändamål, men omständigheterna har gjort det till det mest förnuftiga alternativet.

”Nog har vi gjort tillräckligt med skyddsarbete. Det finns så mycket forntida historia på vår gård att vi har varit tvungna att skydda den. Bland annat är den närliggande åkern helt klassad som fornminnesområde”, säger Auvinen med ett skratt.

Strandskogar förhindrar att fasta partiklar och näringsämnen når vattendragen, upprätthåller den biologiska mångfalden och erbjuder livsmiljöer för många arter. © Anni Himberg

METSO-objekt finns både i sjön Enäjärvi och vid sjön Nahvonjärvis strand, och delar av markerna ligger inom ett Natura 2000-område. 

”Min hustru Kristiina Auvinen äger ön Latosaari i Enäjärvi, och METSO-området vid Nahvonjärvi ägs nu av min son Juha Auvinen, liksom största delen av de andra markerna.”

Latosaari i Enäjärvi är ett cirka 7,5 hektar stort skyddsområde som omfattar nästan hela ön, med undantag för en liten sommarstugefastighet i södra änden. Området är permanent skyddat som ett privat skyddsområde, och där växer moskog med rikligt med död ved. I norra delen finns en naturlig sandstrand. Latosaari ligger nära gränsen till Nyland och användes före och efter krigstiden som sommarbete för hingstföl. På 1960-talet betade kor där. Den senaste avverkningen på ön gjordes på 1980-talet, då kalla vintrar fortfarande möjliggjorde körning med skogsmaskiner och timmerlass över isen.

Myrstackarna i skogen är små ekosystem som stöder biodiversitet och hjälper skogen att förbli frisk. © Anni Himberg

”Jag minns hur en person från den lokala skogsvårdsföreningen föreslog att vi skulle lämna kvar alla stora träd och bara hugga ner de små. Sedan kom en person från distriktsskogsnämnden och sa att vi skulle skövla skogen så att ägaren får pengar. Tre skogsarbetare och en skogsmaskin kom till platsen, och maskinens vikt fick isen att svikta.  Den erfarne föraren frågade hur djupt vattnet var på rutten. När han hörde svaret sa han att om maskinen sjönk kunde man fortfarande andas uppe på taket. Efter den vintern hade det inte gått att få bort några fler träd därifrån. Isen var då nästan en meter tjock och höll för skogsmaskinen.”

Jarmo Auvinen kallar skyddsområdet på ön för urskog, eftersom där växer stora granar och tallar med skorpbark. Ungefär tio år före skyddsbeslutet fällde en storm träd vid stranden, och av dem byggdes en timmerbastu. Ön blev ett METSO-objekt år 2015, och beslutet om permanent skydd var inte svårt för Auvinen.

”Det är sällan man besöker ön. Själv har jag varit där tre gånger sedan skyddsbeslutet, men ungdomarna var där nyligen och konstaterade att skogen växer kraftigt. Själva processen var enkel. En överinspektör från Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland tog en roddbåt och besökte området. Jag behövde inte ens följa med. Vi var också nöjda med ersättningen”, säger Auvinen.

Nahvonjärvi rinner ut i bäcken Nahvonjärvenoja. Bäcken har restaurerats på Salo stads mark bland annat genom att spara strandträdbeståndet och skapa mer mångfald i den uträtade bäckfåran i tätortsområdet. © Anni Himberg

Inget annat alternativ än att skydda

Nahvonjärvi, som ligger intill motorvägen mellan Helsingfors och Åbo, öppnar sig snabbt i landskapet för den som åker i riktning mot Åbo. Vid sjöns strand finns ett annat skyddsområde som tillhör familjen Auvinen, och som fick sitt skyddsbeslut några månader före Latosaari. Tanken på att skydda området väcktes dock redan i början av 2000-talet, när motorvägen byggdes.

”När motorvägen byggdes hittades 3–4 träd med bohål för flygekorre i området. Då började vi för första gången fundera på att skydda området. Det fanns inga motsvarande ersättningar då, och skyddet gick inte att genomföra på grund av de synliga spåren efter skogsmaskiner i terrängen. Spåren kom från röjningsarbeten efter en brand, och syns fortfarande där”, säger Juha Auvinen.

Familjen Auvinens idé om att skydda området vid Nahvonjärvi väcktes redan när motorvägen mellan Helsingfors och Åbo byggdes. © Anni Himberg

Auvinen hade velat hugga bort björkarna, men skyddsområdet för flygekorre flyttades längre in i området. ”Nahvonjärvis strand skyddas av paragraf tio i skogslagen, så jag frågade mina barn om deras åsikter med tanke på deras framtid. Man får inte bygga där, och en strandtomt vore inte heller vettig med tanke på bullret från motorvägen. Jag insåg värdet av trädbeståndet, arterna och miljön, och jag hade inget annat alternativ än att skydda området.”
Det fyra hektar stora område som utgörs av Mikkelis och Joukolas METSO-objekt består av moskog med rikligt med död ved och skog nära småvatten. Auvinen, som valt livslångt skydd, berättar att bland annat strömstare har observerats i området.

”Tio års skydd låter som en betänketid. För mig hade det inte ändrat något. Motorvägen stannar kvar och inga bygglov beviljas. Jag tror inte heller att området skulle kunna återgå till ett läge där man kan bedriva normalt skogsbruk. Jag är på alla sätt nöjd med det permanenta skyddet.” 

Enligt Auvinen var skyddsprocessen rättfram. ”Det var rakt på sak. Vid prisförhandlingarna fick man säga sin åsikt, och den hördes. Priserna kommer från staten, och värdet minskades bland annat på grund av motorvägen. Jag är nöjd med den ersättning jag fick.”

Text och bild: Anni Himberg

Vid sjön Nahvonjärvis strand i Salo finns Mikkelis och Joukolas METSO-objekt, som besår av moskog med rikligt med död ved. © Anni Himberg